Att skapa framtidshopp!

 

Mars månad och nu rasslar det snart till. Vår. Varmt. Nya tag! Jag skriver nog ofta om det, men visst går livet väldigt fort. Om man tänker på vad som hände för tio år sedan, känns som i går, och så inser man att lika snabbt kommer nästkommande tio år att gå. Då blir man nästan skraj. Hur ska man hinna med allt det där man så gärna vill? Om tio år är jag pensionär och ja, jag vet att livet är långt ifrån slut då, men ändå… Vart tog egentligen åren vägen?

Och så tänker nog alla. Är egentligen väldigt konstigt, har jag ofta tänkt på, att knoppen inte hänger med kroppen när det kommer till åldrandet. Varför är vi så många som spjärnar emot det helt självklara och naturliga – att vi blir äldre. Här i Mariefred var det en begravning i fredags efter en man som gick bort precis mitt i livet. Fem barn stod runt kistan i kyrkan. Den yngsta fem år. Vid sådana tillfällen måste man verkligen påminna sig om vad alternativet till att bli äldre är. Knappast yngre!

Några av oss på Gränslöst har inlett ett samarbete med en redaktion i Uppsala. Vi ska göra en gratistidning i en viss del av den staden och som vanligt kastade jag mig över de ”gränslösa ämnena”. Bland annat har jag intervjuat en av ”Gottsundamammorna”. Har ni hört talas om dem? De har faktiskt figurerat rätt mycket i media den senaste tiden, eftersom de har bidragit till att det blivit lugnare i stadsdelen Gottsunda, som tidigare var känd för en hel del bråk. Det är fortfarande mycket stök i området, men när systrarna, mammorna och döttrarna tog saken i egna händer hände det något. ”Vi är som en stor familj här ute”, sa Dalila, en av initiativtagarna, ”och jag är aldrig rädd när jag går omkring här”. Sen berättade hon om en gång i centrala Uppsala när hon bröt foten. Och ingen hjälpte henne. När någon trampar snett, snubblar till eller tappar nåt i Gottsunda är snabbt ett helt gäng där för att hjälpa till. Det som ställer till det för ungdomarna i den stadsdelen, såväl som i andra orter med stort utanförskap, är förstås just utanförskapet. Fattigdomen. Den urusla integrationen och hopplösheten. Kyrkoherden i området sa också hon att det allra viktigaste är att skapa framtidshopp. Syföreningen och ”krypa/gå-träffarna” för småbarn är också viktiga, men det som kommer först är att skapa framtidshopp.

Ska bli jätteroligt att följa utvecklingen i det området och jag kan redan nu utlova att en del av reportagen därifrån också kommer att hamna i Gränslöst. Hoppas apropå det, som vanligt, att ni hittar en massa intressant att läsa i veckans tidning. Det handlar om allt från den blinde MMA-fightern till nyanlända hbtq-personer. Och förstås den internationella kvinnodagen. Lite som livet är mest. Högt och lågt, stort och smått och igen… i alldeles för snabb takt!