Då, nu och för alltid.

Hellre ett samarbete över blockgränsen än över anständighetsgränsen… säger Ygeman och det låter ju fint. Och självklart i mina öron. Vem vill gå över anständighetens gräns? Jo, det finns tyvärr många, det har man förstått, men ändå inte riktigt så många som det såg ut ett tag. Det är bara början på veckan när jag skriver det här och när ni läser, i slutet av veckan, har mycket hänt. Till exempel har vi fått ett valresultat. Det har vi inte än, trots att valdagen är över sedan länge.

Vilken rysare det var, vilken kamp mellan politiker, partier, block och åsikter. Men allra mest, och som så många säger, mellan värderingar. Det kan låta dramatiskt, att en mycket stor del av Sveriges vuxna befolkning skulle ha värderingar som inte stämmer med det som varit Sveriges varumärke, alla människors lika värde. Men så illa är det ju inte. Det mest högerextrema partiet fick väldigt många röster, men jag tror inte att alla de väljarna har sämre värderingar än vi andra. Det är inte möjligt! Snarare tror jag att de flesta också i den gruppen tycker att alla människor har samma rättigheter och skyldigheter, men av olika anledningar röstar de ändå allra mest åt höger. De känner inte igen sig i något av de andra partierna, är missnöjda med mycket i sina egna liv, och tror att Åkesson har lösningarna för dem. Utan att tänka så mycket på vilket parti de faktiskt röstar på. Ett parti som sprang ur nazismen och i mångt och mycket agerar såväl rasistiskt som kvinnonedlåtande. Sen finns det en klick, tyvärr ganska stor, som på riktigt tycker att människor som råkar ha fötts i vår del av världen ska ha större rättigheter än andra. Tyvärr finns de ju!

Men, min känsla är att partiet trots sina nästan 20 procent inte kommer att få så mycket inflytande. Det kommer att bli en slags mittenvariant, ledd av socialdemokrater, moderater eller kanske av någon av mittenpartierna, som kommer att leda landet. Där i mitten kommer besluten att fattas – varken på vänster- eller högerkanten. Det är min absoluta tro och alldeles snart vet vi. Men visst är tiden vi lever i ett slags brytningstid, för första gången i Sverige har öppet rasistiska åsikter tolererats. Det är vidrigt och obegripligt och fullständigt oacceptabelt. Bättre än så kan vi, Sverige. Nu hoppas jag att de kloka politikerna där på mitten visar var skåpet ska stå: Att alla människors lika värde ska gälla. Då, nu och för alltid.