Sympati och kärlek

 

Det är 100 år sedan första världskriget tog slut och ibland känns det som om vi inte har lärt oss någonting sedan dess. I samma tidning läser man om freden 1918 och krigen 2018. Hela tiden nya krig som startar och ibland är till och med metoderna som används för att plåga människor de samma. Samma gas som användes för soldater i början av 1900-talet används för civila i början av 2000-talet. En gas som sakta kväver oskyldiga till döds. Visst säger vetenskapen att utvecklingen går åt rätt håll, men ibland undrar man ju. Har vi inte lärt oss någonting?  

Det var fint att se världens stora ledare sitta bredvid varandra i Paris under firandet av freden i veckan, men inte verkade de ta tillfället i akt och lösa några problem. ”Nationalismen är den stora boven”, sa president Macron och sneglade mot president Trump – som så fort han fick möjlighet tog flyget hem till Washington igen.  

Vet inte hur länge Stefan Löfven stannade i Paris, men han borde passat på. Just nu väntar väl han, liksom alla andra, mest på att Ulf Kristersson ska komma överens med de andra i Alliansen och bilda regering. När ni läser dessa rader vet ni hur det gick med den saken, men så här långt finns knappt nån som tror att han ska lyckas. Inte ens Kristersson själv! Hans skäl att fortsätta ”in i kaklet” måste vara att få de egna väljarna nöjda med honom. Liksom Lööfs och Björklunds vägran att rösta på Moderaterna – vad skulle de egna leden säga då?

Det är november och en grå och ganska varm luft omsluter oss där ute. Känns rätt skönt. Jag passar på att gå långa promenader med min hund, lyssna på musik och äta clementiner. Och glädjas åt den sammanhållning och alla de goda tankar som ändå finns överallt. Som i sökandet efter 12-årige Dante, som försvann under en hundpromenad. En fruktansvärd tragedi och en oändlig sorg för de närmaste, men för oss lite längre bort: Tänk att världen ändå rymmer så mycket kärlek och omtanke! Att tusentals okända människor släpper allt de har och ger sig ut i skog och mörker för att hjälpa till i letandet efter en pojke som gått vilse. Enda trösten nu är att Dantes död på så sätt fick en mening – sympati och kärlek vinner över skog och mörker.