Uppsalas väg

 

”Det känns fantastiskt att det går Vellinge kommuns väg – jag är jätteglad!” Så säger hon, kommunalrådet i den kommun som alltså blir först med att förbjuda tiggeriet i Sverige. Frågan om förbud eller ej är komplicerad, absolut, men vissa uttalanden är ganska provocerande. Vellinge kommun vann – mot de fattigaste människorna i Europa. Mot de romer som satt utanför butikerna i de rika skåningarnas julhandel. Grattis Vellinge, verkligen roligt för er.

 

Nej, just ikväll är jag gladare än annars över att bo i Uppsala. Här blir det inget förbud, här är tonen en annan. Ingen, verkligen ingen, vill väl att det ska sitta tiggare utanför butikerna. Allra minst de själva! Men åtgärderna, snacket, tonen i den här frågan är väldigt olika från ort till ort. I Uppsala har man satsat pengar på en slags modell där romerna får hjälp med att återvända – alternativt hjälp till enklare arbeten här i Sverige. Går det Uppsalas väg behövs det inget förbud. Då minskar fattigdomen, då får dessa människor en annan och bättre möjlighet. 

 

Ni som läst Gränslöst från början vet att vi i Mariefred också hade en slags modell för att hjälpa romerna till jobb. Det var framgångsrikt under ett par år, men energin, tiden och pengarna tröt. Det krävs hur mycket engagemang som helst för att få bort tiggarna från gatan på ett medmänskligt sätt. På ”Vellinges sätt” krävs ingenting alls. 

 

Jag som är nyinflyttad i Uppsala och ännu inte hunnit komma in i några sammanhang har ett alldeles eget sätt just nu. Jag låter lämplig tiggare passa min hund utanför butiken när jag handlar och sedan ger jag en peng för det. Säkert förbjudet. Svart arbetskraft! Betalar de skatt? Nej, pengen är liten och tiggarna är många – men betyder kanske ändå något litet. Och till skillnad mot kommunalrådet i Vellinge är jag inte ett dugg glad. Snarare jätteledsen, särskilt nu inför jul. De flesta har inte råd att åka hem till sina barn i Rumänien, det blir ännu en jul utan familjen för många av romerna i Sverige. 

 

På måndag är det julafton och äntligen dags för släkten, korv och klappar. För oss blir inte julen riktigt som vi tänkt. Pappa blev svårt sjuk och kan inte komma på julafton. Jag hoppas han får komma hem från sjukhuset ändå och att vi kan ses strax efteråt. Julen är himmel och helvete, natt och dag, sorg och glädje för de flesta. Lycka till med din!