Välj en sida

Gränser eller ej

 

Det här med gränslöshet har förstås sina problem! Den här veckan har det pratats mycket om män som tittar på barnpornografi, i mörkret, där hemma, framför datorn, nästan helt utan risk att bli upptäckta. Utbudet är tydligen enormt. Fattiga familjer på andra sidan jordklotet har insett vilka pengar det finns att tjäna på att utsätta barn för övergrepp, filma och sända live på internet. Det är vidrigt och idiotiskt och oförlåtligt, men den som är fattig har i alla tider tagit chansen att ändra på det. Men att sitta hemma i Sverige, kanske med egna barn, en fru och vänner – och titta på det här. Ofattbart! Hur är det möjligt att bete sig så? En del av pedofilerna har läggningen med sig sedan födseln. Då är det förstås svårare att bli botad, även om det går. En del ”skenar det bara iväg för” som forskaren uttrycker det. De tittar mer och mer på ”vanlig porr”, sen är de plötsligt på sådana här sidor. Och så det värsta: När forskaren får frågan om det hjälper att vädja till männens empati, till tanken på hur barnen lider, och han svarar ”Nej – det tänker aldrig en pedofil på.” Däremot tänker han på risken att åka fast. Glasklar plan alltså, sätt fast dem hela bunten! Spåra upp dem, avslöja dem och ge dem deras straff. Det måste ju gå. Först då kan det här fruktansvärda få ett slut. All heder åt de män som fötts med detta beteende, aldrig gjort verklighet av det utan istället tagit emot behandling och sedan kunnat leva normala liv.

 

Usch ja, ibland skulle man nästan vilja stänga gränserna. Som om det skulle hjälpa. Då hittar svenska män möjligheter i Sverige och män på andra sidan jordklotet möjligheterna där. Men ändå, internet har verkligen sina baksidor.

 

Det har äntligen blivit februari och även om vintern just nu tagit ett ännu starkare grepp om oss, känns det som om det vänt. Visst, minus 18 grader i Uppsala imorse och nästan omöjligt att få igång bilen – men ljuset är ju tillbaka. Ljuset, värmen och hoppet om en bättre framtid. En framtid fri från fattigdom, onormala läggningar och brist på empati, kan man få önska sig det?