Den som lever får se

 

Det är sista veckan i februari och första tussilagon har skymtats i Stockholmstrakten hör jag på nyheterna. Är väl underbart, i Sverige blir det en nyhet i riksmedia när den första vårblomman tränger genom snötäcket. På bilden såg det ut som om den lilla tilltufsade och ganska fula tussilagon växte rakt upp ur snön. En sån vinter vi haft! För min del går den till historien som den värsta på evigheter, men jag tror den varit kall och lång för de flesta. Eller är det alltid så det känns så här års kanske, läääängsta vintern någonsin!

 

Om allt går enligt planen, sånt vet man ju aldrig, ska Gränslöst se annorlunda ut nästa vecka. Vi har bytt design och papperskvalitet – och tryckeri på kuppen – till nästa vecka. Vi ligger lite efter med arbetet, så hundraprocentigt säker är jag inte – men vi försöker. I värsta fall dröjer det någon vecka till. Själva innehållet blir det inte så stor ändring på, men om det framställs på ett nytt sätt blir det kanske roligare att läsa.

 

För Gränslöst ska vara kul! De är hela poängen med vår tidning. Att visa positiva exempel på projekt och satsningar som fungerar på ett inkluderande och tolerant sätt. Vi vill berätta om människor som går före i arbetet med mänskliga rättigheter, som på olika sätt visar att alla människor, oavsett etnicitet, kön, sexuell läggning, funktionsvariationer, ålder och allt annat, har precis samma rättigheter. Ibland måste vi skriva om sådant som inte är bra, men huvudtanken är att visa goda exempel, att vara positiv, när det gäller framtiden för människorna på jorden.

 

Vissa dagar är det förstås svårare att vara positiv. Till exempel när man läser att de utsatta EU-migranterna blivit ännu fler än för några år sedan. Att regeringen uppmanade svenskarna att sluta ge dem pengarhjälpte inte ett dugg. Det blev tvärtom! EU-medborgarna blev ännu mer utsatta. Snyggt jobbat, svenska regeringen, det måste ni vara nöjda med.

 

Nåväl, nästa vecka mars och vår på riktigt. Kanske ses vi i en ny skrud då, den som lever till dess får se!